Del 1: året
det är så tråkigt att inte blogga, men har ju ändå skrivit lite på datan och i anteckningar. idéer, tankar och intryck man möts av, några fastnar och måste formuleras i ord på skärmen. det här skulle ju bli en seriös blogg så jag raderade allting för fick ett infall. sen kände jag att vem tror jag att jag är, och det seriösa måste växa fram organiskt, organiskt, ni vet, så som man vill att det ska! så tillbaks till kaoset, slarvet, den blandade kompotten, skrivandet för terapi och tankesortering inte prestige och tankeutveckling
*
vad den amerikanska rasfrågan har lärt mig om Sveriges framtid som multikulturellt samhälle: 1. vi är rädda för att prata om ras, etnicitet osv., men i usa klassificeras du jämt, vilket är dåligt ofta men ibland, särskilt nu, är det kanske bra att vara öppen med våra olikheter så vi kan hitta våra likheter, 2. vi är rädda för att känna discomfort, och undviker det in i det sista, 3. jobba aktivt för att inte ha "den" enda invandrarkompisen, "den" enda svarta kompisen, "den" enda -minoriteten- som kompis, och låt "den" inte bli talesperson eller representant eller din enda infokälla, 4. var öppen med vad du är nyfiken på och vad du inte vet, och ta konsekvenserna om du gör fel eller blir tillsagd. bli inte kränkt. känn av kontexten: är det dumt i den här situationen att fråga "var är du från egentligen"? är min relation till den här personen på den nivån att hen kommer tycka det är okej att jag frågar? 5. ta kritik. det känns jobbigt, särskilt om du är en jobbig "medveten" jävel, men det är jobbigt att inte vara en del av normen också. acceptera det, 6. var kritisk, alltid, men snäll, 7. lyssna inte för mycket på vad andra vita, priviligerade människor säger eller skrivet i bloggar etc.
*
det är här som någon kan cykla förbi mig på gatan med en högtalare i fickan som spelar Celebrations, den swishar förbi nån gubbe som är påväg hem från jobbet och han sjunger med, we're gonna have a good time tonight, let's celebrate-
här i min stad
*
och om du går längs med shattuck avenue möts du av alla lukter. urin, marijuana, pizza, popcorn utanför bion, sopor. en lukt efter en annan. det är därför man kan kalla den här staden för dynamisk. vissa säger att den är skitig, men jag tror mest att den är ojämlik, fattig och rik och smutsig och trendig på samma gång.
*
tre saker jag reflekterat mycket över under detta år:
1. historia. allt som syns i det här landet går att spåra tillbaka i historien, till alltings självaste början, till founding fathers och första stapplande presidentsteg och flaggan och konstitutionen. allt här är så FÄRSKT att det ibland är svårt att greppa. allt som händer nu, idag, är ett direkt arv från skapandet av experimentet som kom att kallas USA. det är minst sagt annorlunda från sverige där det inte är lika tydligt hur kungar och vikingar påverkat just mig i mitt vardagliga liv.
2. identitet. jag har aldrig behövt fundera över eller ta ställning till min identitet när det kommer till min ras, etnicitet, kön, klass, eller vad det nu kan vara för grupptillhörighet. för att jag inte behövt. och det är ett privilegium att alltid kunna välja att titta åt andra hållet, när saker inte berör mig. jag har aldrig varit en minoritet, aldrig känt behov av att ty mig till mitt community. och det säger NÅNTING!
3. förtroende. och respekt, för auktoriteter, för myndigheter, för staten. jag som är helt främmande för en värld där staten inte är någon man litar på, där polisen är någon som förtrycker, och där det vilar på dina egna axlar att stå upp för dina rättigheter. jag förstår inte hur man orkar leva så, jag är glad över att jag inte behövt leva så, samtidigt som det känns SJÄLVKLART att leva så, åtminstone här. i en annan verklighet.
*
jag ska stå med ett glas champagne i handen och mitt hår ska vara lockigt och jag ska skratta bland en klunga av människor men det ska vara tydligt att jag är in the center of attention
-det ska ha hänt något med mig, att jag framstår som så mycket mer självsäker än alla andra - så att ni tappar hakan, så att du tappar hakan, och jag har vunnit, maktbalansen återställd, jag är på toppen och du längst ner i botten, som det borde vara.
*
går till kontoret från bart-stationen, civil center / UN plaza, på market street och sen in på 9th street. fattigt och trendigt, fattigt, och trendigt. dom som vet att de befinner sig i en cool stad, hipstrig, där allt händer-och dom som är där men ändå inte där. precis utanför dörren har de byggt ett hem, på trottoaren alltså, med något slags tält och prylar och de har skägg och långt hår och det är stökigt, smutsigt, men jag stannar vid porten, slår koden - 220 - säger hej det är helena och släpps in.