Tårttokerier
Jag tänker på något jag fick höra en gång. Det handlade om att människor med vänsteråsikter tenderar att tillhöra den upprörda, nästan hetsiga, sidan i debatten. Att vänstern är mer drivande, och har lättare för att bli arga. Då fick jag höra att det var "för att de har mest att kämpa för".
Vänstern porträtteras ofta, för att inte säga alltid och ständigt, i högermedia som bråkstakar. De galna, radikala vänsterdebattörerna. Kommunisterna. Särskilt efter tårtterrorn mot Jimmie Åkesson. Dessa galna vänstermänniskor som inte kan kontrollera sig - tänk om alla bara vore lite mer som den lugna, sansade högern.
"Men kan man verkligen vara demokrat, och en vän av yttrandefrihet, om man med skandering, vuvuzelor och äggkastning försöker förhindra någon att signera en bok, dricka kaffe och torgföra sin politiska uppfattning? Nej. Det kan man ju inte. Däremot om man står tyst med plakat på anvisat avstånd för att visa att man har en annan uppfattning. Men det är ju inte den vägen som den odemokratiska vänstern i Sverige valt."
Så skriver DN om saken. http://www.dn.se/ledare/huvudledare/skilj-pa-princip-och-ide/
Det må vara fel att tårta Jimmie Åkesson. Framförallt kan man hävda att det är okonstruktivt, och dessutom kränkande. Men vi får inte glömma att Jimmie Åkesson förespråkar en politik och ideologi som tårtar människor i ansiktet dagligen. Det är en politik och ideologi som växer och växer och skapar en reell risk för hemska och fruktansvärda förhållanden - vi har sett det ske. Massor av gånger. Och när det sker kommer vi kanske stå och undra vad den lugna, sansade metoden gjorde för nytta. Precis som vi tidigare fördömt den lugna och sansade metoden eftersom den gjort oss till handlingsförlamade åskådare till folkmord och rasism.
Jag förespråkar naturligtvis fred och demokrati, och tror inte på tårtattacker som motståndsmetod. Menar absolut inte att det är fel med tysta plakat på anvisade avstånd. Men det är viktigt att ifrågasätta vad som händer när vissa åsikter normaliseras, när vissa ideologier får ta plats och fokus skiftar från anledningen till att motståndet behövs till att diskutera motståndets förskräckliga metod.
Jag skriver det här inlägget på 75-årsdagen efter Kristallnatten. Jag vet inte om det säger något om något.