thechosenone

Jag skäms, ofta över något som ännu inte hänt. Skäms över ord jag aldrig sagt, ord jag sagt för tio år sedan, ord jag säger just nu – jag skäms i realtid. De säger Skamma inte den gamle som går utomhus i coronatider, så jag skammar mig själv, varje gång någon ser på mig, varje gång någon ser igenom mig, då flackar jag med blicken och skäms.

Hon säger Snälla, ge mig tre tips på vad jag kan göra för klimatet. Tre konkreta. Men jag kom bara att tänka på ett: du kanske ska fundera över dygden i allt? Hur du ska leva för att leva eftersträvansvärt, moraliskt riktigt, har du funderat över det, varför funderar du inte över det?

Det finns kanske dygd i min uppoffring, den som dock mest består av förtvinade ben och långa tystnader. Jag är så moraliskt exemplarisk att jag måste harkla mig innan jag ska sova, för min röst har inte använts på hela dagen. Jag lever i ingenting och i detta ingenting gör jag så mycket nytta för samhället som jag bara kan. Han kräver inget mer av mig än att jag gör absolut ingenting. Han säger att Det är solidaritet i praktiken. En uppoffring, en återhållsamhet, han säger att det är Varje persons plikt Också din Och min

men vad är plikten värd när jag inte kan mäta den i något konkret?

Tre konkreta tips. Hon säger att Det spelar ingen roll Jag spelar ingen roll. Men kan ett överflöd någonsin inte spela roll, i det stora hela? De säger Skamma inte barnfamiljen vars enda glädje är en Thailandsemester i december, så jag skammar mig själv, för att jag tydligen vördar naturen men lever ett liv som förstör den

varför kan jag inte leva ett liv som inte förstör den?

Ta mig till min fantasivärld för där är jag obrydd, där sitter alla axel mot axel med sol på ögonlocken. I min fantasivärld lever vi inte i ingenting, där lever vi bara liv som kretsar kring det egna livet. I min fantasivärld är din värld och min värld samma värld, där blir plus och minus inte minus utan plus.

Där är jag fri men restriktiv, det är inte en uppoffring – det är eftersträvansvärt, det är moraliskt riktigt, det är dygdigt, där är jag dygdig. Jag skäms inte i min fantasivärld, för där finns ingenting att skämmas för.